Grabbgruff

Ibland blir det lite gruff mellan grabbarna Cassis och Mysak. Så där som det blir mellan de flesta syskon. Härom kvällen var det så när grabbarna skulle försöka sova tillsammans på samma hatthylla i vår hall. Hyllan är alltid bäddad med kuddar och en go filt och är ett av familjen Bengos favorit sovplatser. Från hyllan går det en landgång över till ett skåp (hög-hus-toan) och där finns det en säng som också är ganska populär i gänget.

Ja, det blev ju då alltså lite gruff med lite morrande och buffande på varandra. Efter en stund såg jag något märkligt i ögonvrån. En filt kom seglande i sakta mak genom hallen, som något annat svävande spöke. Men det visade sig att det var Mysak som fått nog av Cassis och helt enkelt tog med mysfilten över landgången över till sängen på skåpet. Det var otroligt att han lyckade balansera över landgängen med filten i munnen, hängande ner mot golvet. Väl över på andra sidan hade han ett fasligt sjå att hala upp filten i sängen och bädda. Men är man envis så lyckas man med allt. En snopen Cassis blev filtlös.

 

Som vanligt har man ju inte kameran redo för att fånga ögonblicket. Men nog ser väl lill-killen lite trött ut efter allt slit och släp?

Hur fräck får en liten katt faktisk vara?

I familjen Bengo har det rått frid och harmoni de senaste åren, där alla varit eniga om hur man uppför sig och beter sig mot varandra. Men sen kom Mysak… Med ett ego större än hans fotbollsmage, gör han precis vad som faller honom in. "Totalt odräglig, säger Kajsa, och helt immun mot fostran."

Gammelkatten Vilda har en alldeles egen status i familjen och är den som alla övriga respekterar och lyder. En blick eller ett morr och alla gör som hon vill. En riktig matriark. Men sen kom Mysak… Han bryr sig inte det minsta om Vildas blickar, för vill han leka så vill han. Och mer än en gång har han haft fräckheten att helt kallt sätta igång att jaga gammelkissen. Förfärade tittar Kajsa, Cassis och Lapis på och tänker att ”nu är det slut med Mysak”. Men då händer ibland det märkliga. Vilda skuttar iväg som en kattunge och finner sig i att ha en ungtupp i hasorna.

Häromdagen tronade Vilda i sin favvo-sovpåse i kattmöbeln, när Mysak tyckte att ”nu ska vi mysa till det lite…” och helt fräckt klämmer sig ner påååå stackars Vilda. Först blev stackarn så chockad över det fräcka tilltaget att hon inte sa någonting, men efter en stund släppte förlamningen och hon rusade iväg fortare än vinden med en mycket förolämpad min. ”Att ungdomen inte kan visa de äldre lite respekt???”

 

Grattis världens bästa Lapis

Så var det då dags för husets goaste lilla tjej med världens vackraste ögon, Lapis, att fylla två år. Lapis är verkligen en liten kattdam som har ett fantastiskt sätt. Håller alltid sams med alla och är respekterad av alla. Ställer alltid upp när någon kompis är leksugen eller i behov av en mysstund. En tjej som är trygg i sig själv. Att hon har ett medfött fel med sitt trumpetbröst har inte påverkat Lapis ett dugg och att hon har en liten annorlunda figur märker inte vi. Lapis ska ju se ut så – annars är det ju inte Lapis.  Den här lilla tösen förtjänar verkligen sitt namn - Lapis Lazuli - både för sina vackra blå ögons skull, men också för att hon för oss är en riktig ädelsten.

Lapis Lazuli - en ädelsten.

Lapis Lazuli - vår ögonsten.

Lapis favoritsysselsättning är att gå i katthjulet. Av de kilometer som avverkas varje vecka är det troligtvis Lapis som står för huvuddelen. Så massor med grattis till finaste Lapisen och hoppas du kommer ha många mil framför dig i katthjulet.

Dags för glasögon?

Finns det någon som känner till någon optiker för katter? Jag har nämligen börjat fundera på om Cassis behöver glasögon. Sedan en lång tid tillbaka så kryper han allt närmre TV:n och det brukar ju vara ett tecken på dålig syn sägs det...

????

 

Undrar vilken modell han skulle passa bäst i...? Små runda, eller stora fyrkantiga i någon häftig färg...? Jag tror egentligen att vår store stilige pojke skulle passa bäst i pilotmodell med något tonade glas...

Lite jobbig plats när man som så många andra slocknar framför TV:n!

Mat är gott!

Det tycker i alla fall vår lill-kille Mysak. Jag har aldrig sett maken till aptit! Och aldrig har jag sett någon som så snabbt mer eller mindre sväljer ner en hel portion blötmat. Övriga katter har inte en chans om de skulle ställa upp och tävla mot Mysak. Kajsa rynkar bara på nosen åt hans bordsskick och går där ifrån istället.

Här i finns den goda maten...bara man kan få upp locket...

Kan någon komma och hjälpa mig med locket!

Får väl sitta här och vänta då....