Familjen Bengos jul

Familjen Bengo har firat jul som det bara anstår en riktig kattliga. Redan då granen skulle upp insåg vi att deras härjningar i granen från förra året gjort att den liknade mer en rishög än en gran. Det fick bli en snabb utryckning för att införskaffa en ny gran. Morgonen därpå hade även den nya granen fått en ny form. Konstigt att en plastgran kan sloka med grenarna....

Under julen har även lilla bebisen Selma varit hemma. Familjen Bengo är grymt avundsjuka på hennes roliga saker. Gärna vill de låna barnvagnen, babysittern och för att inte tala om att få svinga sig i mobilen med roliga saker som snurrar runt och spelar så vackert. Och även om det var lilla Selma som fick de flesta pakteten fick Bengosarna en stund då de fick härja fritt i högen av julklappspapper. Vad mer kan man önska av en jul?

Från oss alla till er alla!

Fotoproblem

Att fånga hela familjen Bengo på ett och samma kort skulle ju vara trevligt, men stört omöjligt. Alltid är det någon som får för sig att de ska hoppa ur bild i sista minuten, eller också blir det gruff mellan någon eller några, vilket leder till att det ska tjuras en stund. Det är verkligen någon sorts syskonkärlek som råder i det här gänget. Tetas och retas, bråkas och tjuras, och mysa och hålla ihop mot någon annan - ja det känns väl igen hos alla som har mer än ett barn... Jag beundrar verkligen alla djur och barnfotografer. De har inget enkelt jobb.

På denna bilden finns faktiskt hela familjen Bengo med, men man får vara lite skarpögd för att urskilja Lapis som kikar fram bakom Kajsa.

 

Annars kan man ju alltid fuska lite och fördubbla några av dem...

En annan sorts hjälpsamma tassar

En dag i Indien fick vi se hotelldirektören komma ut och såg samtidigt någonting som pilade runt hans axlar och ner i skjortans bröstficka. Det var en liten ekorrunge som han tagit hand om. Varje morgon åkte han och ekorren, Stripes, vespa till hotellet och på kvällen hem igen. Stripes satt nöjd i fickan och tittade sig omkring. Den annars så korrekta direktören hade förvandlats från en ganska tillknäppt person, till en man som gärna ville att vi tittade in på hans kontor och beundrade hans lille vän. Hans dagar på jobbet tycktes mest gå åt att mata ekorren med nötter och berätta om Stripes hyss. Övriga anställda på kontoret fick snällt finna sig i att ha en ekorrunge som rusade runt bland papprena och lika snabbt försvinna ner i någons ficka för att sova en stund.

 

Fick en bild härom dagen på Stripes - och jisses vad han hade vuxit!!! 

Senaste nytt från hjälpsamma tassar.

Ja man kan väl lätt tro att hjälpsamma tassar och familjen Bengo kommit av sig totalt och gått i ide helt och hållet. Men så är det faktiskt inte. Familjen är på G som alltid - men däremot är sekreteraren och fotografen lite off och missköter sina sysslor.

Sekreteraren har ju nyss varit i Indien dessutom. Där träffade jag på en gammal bekant - en gammal farbror som tagit som sin uppgift att mata ett riktigt stort gäng med hemlösa katter. Två gånger om dagen går han till fiskmarknaden och köper fisk och får fiskrens som han sen går och matar katter med. Alla katterna är mycket skygga, men dyrkar den gamle mannen. De fick bli lite ekonomiskt bidrag till hans gärning...

En indisk kattvän.

Familjen Bengo tycker att hösten är ganska tråkig. Inget utehäng i uterummet. Det blir mest soffhäng eller fätöljhäng.

Mysak gillar att vräka sig i nya fåtöljerna. Skönt att släng upp benen lite också.

 

Men kom igen nu matte! Kan vi inte hitta på något kul....

Panduro tycks ha utökat sitt sortiment för kattälskande människor som jag.

Det ursprungliga innehållet skulle jag ha med till Neha i Indien, men när jag

skickade denna bilden till henne tyckte hon att hon kunde ta katterna istället!

Så är det ju det där med Selma också - det lilla barnbarnet. Kajsa tyckte det var spännande att sitta och titta på Selma, medan de övriga Bengosarna tyckte att det var lite överreklamerat med småbarn. Men hemma hos Selma har Saga och Loke tagit henne under sina vingar. Framför allt Saga tycker om att vara med i barnskötseln.

Här sover Selma med en beskyddare på varje sida.

Katt-astrof på bloggfronten

Ja fy så katastrofalt tyst det varit på bloggen senaste veckorna. Inte beror det på familjen Bengo, utan det beror helt enkelt på att deras sekreterare (matte) haft så mycket annat att tänka på. Den 22 oktober bestämde sig den lilla Selma för att göra en hastig entré och mormor fick helt oväntat nöjet att få vara med under den entrén. Av olika anledningar fick mormor även vara med under några dygn på neonatalavdelningen då pappa Daniel drabbats av feber.

 

Och till veckan är det dags för den årliga Mumbaituren. I år får husse stanna hemma och underhålla familjen Bengo. Det blir härligt med lite sol och värmer och shopping!

 

Inte konstigt att familjen Bengo blir lite trötta när det är så mycket på gång för matte!

 

 

 

På besök hos en ny kattfamilj.

I helgen har jag varit på besök i Hallstahammar hos Cornelia och hennes Daniel. Så klart spännande att se hur de har det i sitt hus och även få hjälpa till lite med att komma iordning. Men mest spännande var det att se hur det gick för Cornelias två katter och Daniels två katter som nu plötsligt blivit en och samma familj. Jag trodde att det skulle ta tid för det här gänget att lära känna varandra och jag har oroat mig en del för hur det skulle gå. Det skiljer ungefär 10 år mellan äldsta och yngsta och där emellan ett par pojkar i sjuårsåldern. Men tji fick jag! Helt otroligt fantastisk nog, så hade jag oroat mig i onödan. Efter ett par dagar tillsammans så kunde man tro att de alltid bott ihop! Äter ihop, leker med varandra och sover på samma ställen utan något gruff. Vilken tur och vilka duktiga katter. Och så härligt för dem att husera i ett helt hus. Favorit rummet är det jättestora uterummet där de kan sitta och spana på allt som händer i träd och buskar utanför.

Familjens tant Xina (reservation för stavningen). Mycket finare i verkligheten än på bilden.

Storebror Zwinto (kanske också felstavat). Otroligt lik vår egen Vilda.

Lillebror - fast störst - Loke.

Och så lilla söta Saga. Den mest försiktiga i gänget, men som även hon funnit sig till rätta.

 



Nu får vi hoppas att allt går bra med nästa familjemedlem som väntas anlända om en månad. Skulle inte förvåna mig om den babyns första ord blir Mjau......

Godis är gott

Idag var det klippa-klorna-dag hos familjen Bengo. Det är väl inte den mesta populära aktiviteten här hos oss. Men en sak är i alla fall bra. Godiset. Små godisbitar med smak av mynta. Mysak älskar detta godis och ställer gärna upp på att fixa klorna för att få njuta en stund. Medan övriga katter får sin manikyr försöker Mysak tappert att komma åt godiset och själv göra slut på godsakerna. Värsta brottningsmatcherna och inbrytningsförsök utbryter...

Den här dagen vann burken. Inget extra godis trots tappra försök.

 Jag är faktiskt ganska skeptisk till ett sådant beteende - och inte

tycker jag att man ska behöva klippa klorna så ofta heller, säger Cassis.

 

.

Solkatten

Vår lilla Lapis är en riktigt soldyrkande solkatt. Hon kan ligga hur länge som helst och steka sig i solen och det kan nog aldrig bli för varmt. Än så länge värmer solen och det gäller att ta alla chanser tillvara.

 

Frågan är om hon ligger i solen för att hon tycker det är skönt eller om det är så att hon vill bli solbränd och därmed lite mer lik de övriga i familjen Bengo?

En hatthylla?

Nej - en helt vanlig katthylla! I alla fall om man frågar Mysak som har lärt sig att ta sig in och bygga bo ibland mina indiska kashmirsjalar. Endast det bästa är ju gott nog.

Och tycker han nu att det är så mysigt att sova bland dem, så är det väl inte hela världen om han drar ut trådar i dem. Och om ett par månader är det dags för höstens Bombaytur och då kan jag fylla på förrådet igen.

Ny soffa...eller...?

Vi har tänkt skaffa en ny soffa! Den vi har är varken gammal eller särskilt sliten, men ganska hopplös att sitta eller ligga i. Dessutom tar den så stor plats. Så vi började kolla runt lite. Men så drogs våra ögon till kattmöbeln! Ni som är trogna besökare hos hjälpsamma tassar kommer kanske ihåg att den stora kattmöbeln brakade med katter och allt rakt över soffan (med husse i) i våras. Översta halvan blev kaffeved medan den undre halvan fick hållas ihop så gott det gick. Vad prioriterar en husse och matte då? Är soffa verkligen så viktig? Nej, man beställer en ny kattmöbel istället så klart. Och igår kom den äntligen. Tre riktigt stora paket. Familjen Bengo spottar i tassarna och träder in i rollen av hjälpsamma tassar!

Ok, säger Cassis. Jag packar upp!

Endast det bästa är gott nog...

Vad ska det bli?

Jag skruvar åt den här husse, om du fortsätter på den sidan.

Vad bra att vi är två som kan hjälpas åt att hålla!

Jodå husse. Det känns bra.

Var är du mamma!!! (typiskt Cassis...)

Neeej. Jag hittar henne inte...

Där var du ju!

Vitt, säger Lapis. Passar bra till snöbengal, eller hur?

Mission completed!  Bara att njuta!

 

Och soffa då? Ja, eftersom vi lovat bort den vi har nu, så får väl sitta i kattmöbeln också...

Vildas räddningsaktion

Så var det då fredag och sista morgonen i vårt sommarparadis. Vi hade bestämt att vi skulle åka tidigt för att hinna fixa lite hemma i stan innan det var dags för jobb. Efter några diskussioner fick Vilda ta en sista tur ut i det gröna för lite morgonbestyr innan det var dags för bilresa. Det var då - bara ett par minuter på sin höjd efter hon gått ut som jag såg den store besten utanför köksfönstret. "En hund", ropade jag och Kenneth var snabbt ute på trappan och fick tag i hundens halsband. En jättestor Laikahane (vildsvinsjägare) var det med hundpejl på och alltså ute på jakt. Han spanade intensivt upp i körsbärsträdet och drog Kenneth mer eller mindre fram till det och där uppe - halvvägs mot toppen satt Vilda. Hunden hade telefonnumret i halsbandet och jag ringde till ägaren. Han befann sig på sina jaktmarker och hade en bit innan han kunde vara framme, men lovade att komma så snabbt det gick.

Kenneth tog med hunden ut i skogen för att få den att tänka det han borde tänka på - vildsvin, men det hade hunden inte lust med, utan for i hiskelig fart tillbaka till körsbärsträdet där han mer eller mindre sprang på stammen en bit upp. Vilda flög så långt upp i toppen som det gick att komma. I det läget hade jag kunnat göra mig olycklig över hundskrället eller hans husse som dök upp just då. Han tog sin hund, bad om ursäkt och försvann från scenen.

Så var det då dags att försöka rädda Vilda. Vår dubbelstege räckte bara halvvägs och resten av trädet är så gammalt och murket så att klättra vidare var inte att tänka på för då hade både katt och klättrare riskerat livet. Ny rådgivare dyker upp i form av Peje Åstrand. Bra med en läkare på plats! Kattstege byggdes som räckte mellan katt och stege, men Vilda tänkte absolut inte använda något sådant. Någon gång var hon på väg nedåt, men ångrade sig när smågrenar bröts och mossa gled under hennes tassar. Vinden gjorde också att hon var tvungen att hålla i sig.

Till slut åkte jag hem tillsammans med övriga familjen Bengo och husse fick stanna kvar hos Vilda. Under eftermiddagen byggde han en plattform i mitten av trädet och försökte på alla sätt att få ner henne, men inte! Klockan tio på kvällen, i regn och blåst, tyckte Vilda att det var nog och fattade att det inte fanns mycket annat att göra än att ta sig neråt. Men då var det ju dessutom mörkt. Husse fick montera en strålkastare i trädet. Och till slut hade hon tagit sig ner till plattformen där husse väntade med en kasse från Ullared. Snabbt ner med katten i kassen och ner från trädet. En hungrig och trött Vilda fick tillsammans med husse vila ut i stugan ännu en natt innan det blev dags för stadslivet igen. Nog kan livet på landet te sig tryggt och bekymmerslöst för en katt, men frågan är om det inte är tryggare i stan.

Sommartider

Kanske tror ni att familjen Bengo på Hjälpsamma tassar tagit semester eftersom det varit ganska tyst på bloggen, men så är icke fallet. Istället huserar familjen ute på landet på en plats som Telia glömde när de planerade för sitt nät. Att blogga därifrån är inte att tänka på. Man får vara glad så länge man kan hitta en plats där det går att ringa eller messa. Familjen Bengo njuter för fulla muggar i sin kattgård. Vissa dagar har det varit så varmt att till och med detta gänget varit tämligen stillsamt!

Lapis och Cassis hälsar solen (eller vad de nu gör...)

 

Idag har husse, matte och Mysak åkt hem till stan, medan övriga familjen är kvar på landet med kattvakt, eftersom Mysak ska till Ulricehamn på utställning imorgon. Han tycker det är mycket konstigt att vara hemma utan det övriga gänget. Eftersom lill-killen hunnit fira sin första födelsedag i veckan och för att det är hans första torpsommar, så får han väl ha lite extra utrymme på bloggen idag.

Utbrytarkungen?

Dags att sola magen?

Äntligen ett svalt ställe. Det som egentligen är tänkt att vara ett

värmeskåp på vintern, kan ge svalka på sommaren för en varm lite kisse.

Det gäller att dricka mycket när det är varmt!

 



Nu önskar Mysak att alla håller tummar och tassar för en bra utställningsdag imorgon. Och även om inte bloggen kan uppdateras så ofta, så vet ni alla nu att familjen Bengos hjälpsamma tassar har fullt upp med att njuta av sommar på landet.