Dagen K...

...som i kastrering. För idag var det dags för husets minsting att besöka djursjukhuset för kastrering. Ja, minsting förresten - i alla fall minst åldersmässigt. Mysak är nämligen ett riktigt matvrak - nästan besatt av mat. När det är dags för utfodring av blötmat är Mysak först uppe på köksbänken och skriker till de andra: Håll er undan - maten är min!!!! Om inte familjen fattar brukar han morrande ta tassen och helt fräckt dra åt sig de andras skålar, samtidigt som han formligen lassar in mat i munnen. Vi har fått börja att dela upp matskålarna på fler bänkar - ingen vill äta tillsammans med monstret.

Liten....

Så skulle stackaren då tvingas vara fastande inför sövningen. Hur hemsk kan en natt vara? Ingenstans fanns det några skålar med torrfoder som man kan knapra på när hungern sätter in. Vid halv tolvtiden försökte han bryta upp garderobsdörren eftersom han tydligen känt att en matskål var gömd där, klockan två hade han hittat en plastburk med mat som han slängde i golvet med förhoppningen att den skulle öppnas och strax därefter gick han lös på köksskåpen... Den här natten har det inte blivit mycket sömn...

...blir stor.

Hur som helst så gick kastreringen bra och Mysak är mer alert än någonsin! Full fart, medan resten av familjen Bengo skriker: Han luktar veterinär!!!! Nu kommer vi till kruxet att fundera ut hur vår lille kastrat med kulmagen (snällt uttryckt) ska hålla vikten i fortsättningen. Medan våra andra tre kissar inte har någon fallenhet för att lägga på sig i vikt utan behöver ett rejält foder, så måste Mysak tänka på kalorierna.  Och det är vi väl många som vet hur svårt det kan vara...