En annan sorts hjälpsamma tassar

En dag i Indien fick vi se hotelldirektören komma ut och såg samtidigt någonting som pilade runt hans axlar och ner i skjortans bröstficka. Det var en liten ekorrunge som han tagit hand om. Varje morgon åkte han och ekorren, Stripes, vespa till hotellet och på kvällen hem igen. Stripes satt nöjd i fickan och tittade sig omkring. Den annars så korrekta direktören hade förvandlats från en ganska tillknäppt person, till en man som gärna ville att vi tittade in på hans kontor och beundrade hans lille vän. Hans dagar på jobbet tycktes mest gå åt att mata ekorren med nötter och berätta om Stripes hyss. Övriga anställda på kontoret fick snällt finna sig i att ha en ekorrunge som rusade runt bland papprena och lika snabbt försvinna ner i någons ficka för att sova en stund.

 

Fick en bild härom dagen på Stripes - och jisses vad han hade vuxit!!! 

Senaste nytt från hjälpsamma tassar.

Ja man kan väl lätt tro att hjälpsamma tassar och familjen Bengo kommit av sig totalt och gått i ide helt och hållet. Men så är det faktiskt inte. Familjen är på G som alltid - men däremot är sekreteraren och fotografen lite off och missköter sina sysslor.

Sekreteraren har ju nyss varit i Indien dessutom. Där träffade jag på en gammal bekant - en gammal farbror som tagit som sin uppgift att mata ett riktigt stort gäng med hemlösa katter. Två gånger om dagen går han till fiskmarknaden och köper fisk och får fiskrens som han sen går och matar katter med. Alla katterna är mycket skygga, men dyrkar den gamle mannen. De fick bli lite ekonomiskt bidrag till hans gärning...

En indisk kattvän.

Familjen Bengo tycker att hösten är ganska tråkig. Inget utehäng i uterummet. Det blir mest soffhäng eller fätöljhäng.

Mysak gillar att vräka sig i nya fåtöljerna. Skönt att släng upp benen lite också.

 

Men kom igen nu matte! Kan vi inte hitta på något kul....

Panduro tycks ha utökat sitt sortiment för kattälskande människor som jag.

Det ursprungliga innehållet skulle jag ha med till Neha i Indien, men när jag

skickade denna bilden till henne tyckte hon att hon kunde ta katterna istället!

Så är det ju det där med Selma också - det lilla barnbarnet. Kajsa tyckte det var spännande att sitta och titta på Selma, medan de övriga Bengosarna tyckte att det var lite överreklamerat med småbarn. Men hemma hos Selma har Saga och Loke tagit henne under sina vingar. Framför allt Saga tycker om att vara med i barnskötseln.

Här sover Selma med en beskyddare på varje sida.

Katt-astrof på bloggfronten

Ja fy så katastrofalt tyst det varit på bloggen senaste veckorna. Inte beror det på familjen Bengo, utan det beror helt enkelt på att deras sekreterare (matte) haft så mycket annat att tänka på. Den 22 oktober bestämde sig den lilla Selma för att göra en hastig entré och mormor fick helt oväntat nöjet att få vara med under den entrén. Av olika anledningar fick mormor även vara med under några dygn på neonatalavdelningen då pappa Daniel drabbats av feber.

 

Och till veckan är det dags för den årliga Mumbaituren. I år får husse stanna hemma och underhålla familjen Bengo. Det blir härligt med lite sol och värmer och shopping!

 

Inte konstigt att familjen Bengo blir lite trötta när det är så mycket på gång för matte!

 

 

 

På besök hos en ny kattfamilj.

I helgen har jag varit på besök i Hallstahammar hos Cornelia och hennes Daniel. Så klart spännande att se hur de har det i sitt hus och även få hjälpa till lite med att komma iordning. Men mest spännande var det att se hur det gick för Cornelias två katter och Daniels två katter som nu plötsligt blivit en och samma familj. Jag trodde att det skulle ta tid för det här gänget att lära känna varandra och jag har oroat mig en del för hur det skulle gå. Det skiljer ungefär 10 år mellan äldsta och yngsta och där emellan ett par pojkar i sjuårsåldern. Men tji fick jag! Helt otroligt fantastisk nog, så hade jag oroat mig i onödan. Efter ett par dagar tillsammans så kunde man tro att de alltid bott ihop! Äter ihop, leker med varandra och sover på samma ställen utan något gruff. Vilken tur och vilka duktiga katter. Och så härligt för dem att husera i ett helt hus. Favorit rummet är det jättestora uterummet där de kan sitta och spana på allt som händer i träd och buskar utanför.

Familjens tant Xina (reservation för stavningen). Mycket finare i verkligheten än på bilden.

Storebror Zwinto (kanske också felstavat). Otroligt lik vår egen Vilda.

Lillebror - fast störst - Loke.

Och så lilla söta Saga. Den mest försiktiga i gänget, men som även hon funnit sig till rätta.

 



Nu får vi hoppas att allt går bra med nästa familjemedlem som väntas anlända om en månad. Skulle inte förvåna mig om den babyns första ord blir Mjau......

Godis är gott

Idag var det klippa-klorna-dag hos familjen Bengo. Det är väl inte den mesta populära aktiviteten här hos oss. Men en sak är i alla fall bra. Godiset. Små godisbitar med smak av mynta. Mysak älskar detta godis och ställer gärna upp på att fixa klorna för att få njuta en stund. Medan övriga katter får sin manikyr försöker Mysak tappert att komma åt godiset och själv göra slut på godsakerna. Värsta brottningsmatcherna och inbrytningsförsök utbryter...

Den här dagen vann burken. Inget extra godis trots tappra försök.

 Jag är faktiskt ganska skeptisk till ett sådant beteende - och inte

tycker jag att man ska behöva klippa klorna så ofta heller, säger Cassis.

 

.

Solkatten

Vår lilla Lapis är en riktigt soldyrkande solkatt. Hon kan ligga hur länge som helst och steka sig i solen och det kan nog aldrig bli för varmt. Än så länge värmer solen och det gäller att ta alla chanser tillvara.

 

Frågan är om hon ligger i solen för att hon tycker det är skönt eller om det är så att hon vill bli solbränd och därmed lite mer lik de övriga i familjen Bengo?

En hatthylla?

Nej - en helt vanlig katthylla! I alla fall om man frågar Mysak som har lärt sig att ta sig in och bygga bo ibland mina indiska kashmirsjalar. Endast det bästa är ju gott nog.

Och tycker han nu att det är så mysigt att sova bland dem, så är det väl inte hela världen om han drar ut trådar i dem. Och om ett par månader är det dags för höstens Bombaytur och då kan jag fylla på förrådet igen.