Solkatten

Vår lilla Lapis är en riktigt soldyrkande solkatt. Hon kan ligga hur länge som helst och steka sig i solen och det kan nog aldrig bli för varmt. Än så länge värmer solen och det gäller att ta alla chanser tillvara.

 

Frågan är om hon ligger i solen för att hon tycker det är skönt eller om det är så att hon vill bli solbränd och därmed lite mer lik de övriga i familjen Bengo?

En hatthylla?

Nej - en helt vanlig katthylla! I alla fall om man frågar Mysak som har lärt sig att ta sig in och bygga bo ibland mina indiska kashmirsjalar. Endast det bästa är ju gott nog.

Och tycker han nu att det är så mysigt att sova bland dem, så är det väl inte hela världen om han drar ut trådar i dem. Och om ett par månader är det dags för höstens Bombaytur och då kan jag fylla på förrådet igen.

Ny soffa...eller...?

Vi har tänkt skaffa en ny soffa! Den vi har är varken gammal eller särskilt sliten, men ganska hopplös att sitta eller ligga i. Dessutom tar den så stor plats. Så vi började kolla runt lite. Men så drogs våra ögon till kattmöbeln! Ni som är trogna besökare hos hjälpsamma tassar kommer kanske ihåg att den stora kattmöbeln brakade med katter och allt rakt över soffan (med husse i) i våras. Översta halvan blev kaffeved medan den undre halvan fick hållas ihop så gott det gick. Vad prioriterar en husse och matte då? Är soffa verkligen så viktig? Nej, man beställer en ny kattmöbel istället så klart. Och igår kom den äntligen. Tre riktigt stora paket. Familjen Bengo spottar i tassarna och träder in i rollen av hjälpsamma tassar!

Ok, säger Cassis. Jag packar upp!

Endast det bästa är gott nog...

Vad ska det bli?

Jag skruvar åt den här husse, om du fortsätter på den sidan.

Vad bra att vi är två som kan hjälpas åt att hålla!

Jodå husse. Det känns bra.

Var är du mamma!!! (typiskt Cassis...)

Neeej. Jag hittar henne inte...

Där var du ju!

Vitt, säger Lapis. Passar bra till snöbengal, eller hur?

Mission completed!  Bara att njuta!

 

Och soffa då? Ja, eftersom vi lovat bort den vi har nu, så får väl sitta i kattmöbeln också...

Vildas räddningsaktion

Så var det då fredag och sista morgonen i vårt sommarparadis. Vi hade bestämt att vi skulle åka tidigt för att hinna fixa lite hemma i stan innan det var dags för jobb. Efter några diskussioner fick Vilda ta en sista tur ut i det gröna för lite morgonbestyr innan det var dags för bilresa. Det var då - bara ett par minuter på sin höjd efter hon gått ut som jag såg den store besten utanför köksfönstret. "En hund", ropade jag och Kenneth var snabbt ute på trappan och fick tag i hundens halsband. En jättestor Laikahane (vildsvinsjägare) var det med hundpejl på och alltså ute på jakt. Han spanade intensivt upp i körsbärsträdet och drog Kenneth mer eller mindre fram till det och där uppe - halvvägs mot toppen satt Vilda. Hunden hade telefonnumret i halsbandet och jag ringde till ägaren. Han befann sig på sina jaktmarker och hade en bit innan han kunde vara framme, men lovade att komma så snabbt det gick.

Kenneth tog med hunden ut i skogen för att få den att tänka det han borde tänka på - vildsvin, men det hade hunden inte lust med, utan for i hiskelig fart tillbaka till körsbärsträdet där han mer eller mindre sprang på stammen en bit upp. Vilda flög så långt upp i toppen som det gick att komma. I det läget hade jag kunnat göra mig olycklig över hundskrället eller hans husse som dök upp just då. Han tog sin hund, bad om ursäkt och försvann från scenen.

Så var det då dags att försöka rädda Vilda. Vår dubbelstege räckte bara halvvägs och resten av trädet är så gammalt och murket så att klättra vidare var inte att tänka på för då hade både katt och klättrare riskerat livet. Ny rådgivare dyker upp i form av Peje Åstrand. Bra med en läkare på plats! Kattstege byggdes som räckte mellan katt och stege, men Vilda tänkte absolut inte använda något sådant. Någon gång var hon på väg nedåt, men ångrade sig när smågrenar bröts och mossa gled under hennes tassar. Vinden gjorde också att hon var tvungen att hålla i sig.

Till slut åkte jag hem tillsammans med övriga familjen Bengo och husse fick stanna kvar hos Vilda. Under eftermiddagen byggde han en plattform i mitten av trädet och försökte på alla sätt att få ner henne, men inte! Klockan tio på kvällen, i regn och blåst, tyckte Vilda att det var nog och fattade att det inte fanns mycket annat att göra än att ta sig neråt. Men då var det ju dessutom mörkt. Husse fick montera en strålkastare i trädet. Och till slut hade hon tagit sig ner till plattformen där husse väntade med en kasse från Ullared. Snabbt ner med katten i kassen och ner från trädet. En hungrig och trött Vilda fick tillsammans med husse vila ut i stugan ännu en natt innan det blev dags för stadslivet igen. Nog kan livet på landet te sig tryggt och bekymmerslöst för en katt, men frågan är om det inte är tryggare i stan.

Sommartider

Kanske tror ni att familjen Bengo på Hjälpsamma tassar tagit semester eftersom det varit ganska tyst på bloggen, men så är icke fallet. Istället huserar familjen ute på landet på en plats som Telia glömde när de planerade för sitt nät. Att blogga därifrån är inte att tänka på. Man får vara glad så länge man kan hitta en plats där det går att ringa eller messa. Familjen Bengo njuter för fulla muggar i sin kattgård. Vissa dagar har det varit så varmt att till och med detta gänget varit tämligen stillsamt!

Lapis och Cassis hälsar solen (eller vad de nu gör...)

 

Idag har husse, matte och Mysak åkt hem till stan, medan övriga familjen är kvar på landet med kattvakt, eftersom Mysak ska till Ulricehamn på utställning imorgon. Han tycker det är mycket konstigt att vara hemma utan det övriga gänget. Eftersom lill-killen hunnit fira sin första födelsedag i veckan och för att det är hans första torpsommar, så får han väl ha lite extra utrymme på bloggen idag.

Utbrytarkungen?

Dags att sola magen?

Äntligen ett svalt ställe. Det som egentligen är tänkt att vara ett

värmeskåp på vintern, kan ge svalka på sommaren för en varm lite kisse.

Det gäller att dricka mycket när det är varmt!

 



Nu önskar Mysak att alla håller tummar och tassar för en bra utställningsdag imorgon. Och även om inte bloggen kan uppdateras så ofta, så vet ni alla nu att familjen Bengos hjälpsamma tassar har fullt upp med att njuta av sommar på landet.

Jag vill också åka på utställning!

Under våren har ju Mysak fått åka på ett par utställningar, men det har nog gjort Lapis lite avundsjuk. För igår hade hon hittat lådan med alla utställningsprylarna, öppnat locket och helt enkelt lagt sig tillrätta. Hon såg SÅ nöjd ut.

Man får smyga sig till en liten lur i finsängen.

För två år sedan fick hon också prova på att sitta i bur och bli beundrad på Kattens dag och det tyckte hon om, så vi får väl fundera på om hon ska få följa med på nästa Kattens dag.

Olika sätt att se på livet

Alla ser vi väl livet och allt som händer på våra egna sätt. En del tolkar livet positivt och en del negativt. Ja ni vet - är glaset halvtomt eller halvfullt? Så är det även för katter!

I morse var Lapis lite orolig och kikade hela tiden ut genom fönstret i dörren ut i uterummet. Och sjutton också! Där ute satt stackars Kajsa och Cassis! Trots att jag alltid kollar stolar och soffa noga och bär in den ena katten efter den andra på kvällen innan jag låser för natten, så hade de här bägge tydligen lyckats gömma sig där ute. Det hade inte gått någon nöd på dem, för det är varmt även på natten och mjukt och skönt att ligga där. Men det var under den närmsta stunden efter de gjort sitt inträde i övriga huset som man så tydligt kunde se att den ena tänker positivt och den andre tänker negativt.

Kajsa är arg för att hon varit utelåst, medan Cassis är glad över att fått komma in igen!

Som synes så går det ingen nöd på katterna i uterummet. De älskar att sova där ute!

Kanske lite för små stolar för stora katten Mysak!